lördag 8 oktober 2011

Min ilska

I både tid och otid ska visst alltid människor gå runt och anta en massa saker. Jag blir så fruktansvärt frustrerad när andra människor ska försöka läxa upp sina medmänniskor med en massa trams som inte stämmer. Till exempel! 

Häromdagen skulle jag ta bussen hem. Jag ställde mig redo med mitt busskort i handen precis bakom tjejen framför mig, vilket ju inte är något märkligt. Efter en kort stund tror jag att hon är färdig med att betala för sin biljett och jag sätter i mitt kort i kortläsaren varpå en liten lampa lyser grönt, precis som vanligt. Jag märker då att hon som står framför inte alls är klar och därför ställer jag mig i en ursäktande och väntande position lutad mot det lilla staketet längst fram i bussen. Busschauffören lutar sig ut och säger till mig att "du får vänta på din tur, vi har gott om tid på oss så försök inte smita förbi" i en ton som tydliggör för mig att om den här mannen var kvinna hade han definitivt hetat Barbro. Jag har aldrig under mina 18 år sett en människa som har hetat så mycket Barbro som han gjorde! Och då har jag ändå haft en dagisfröken som faktiskt gjorde det!

Den här busschauffören hade väl under sina år stött på en hel del människor som försökt tränga sig fram, så jag kan förstå hans känslor på sätt och vis. Det hindrar tyvärr inte de starka hatkänslorna som väller upp i mig när jag inte får utrymme att förklara mig själv. Jag avskyr nämligen när andra människor ogillar mig av fel anledning. Och särskilt när de måste vara otrevliga till på köpet.